Mahānaya

Anuttarāṣṭikā

Eight verses about the Absolute

Abhinavaguptaḥ

𑆱𑆁𑆑𑇀𑆫𑆳𑆩𑆾 𑇁𑆠𑇀𑆫 𑆤 𑆨𑆳𑆮𑆤𑆳 𑆤 𑆖 𑆑𑆡𑆳 𑆪𑆶𑆑𑇀𑆠𑆴𑆫𑇀𑆤 𑆖𑆫𑇀𑆖𑆳 𑆤 𑆖
𑆣𑇀𑆪𑆳𑆤𑆁 𑆮𑆳 𑆤 𑆖 𑆣𑆳𑆫𑆟𑆳 𑆤 𑆖 𑆘𑆥𑆳𑆨𑇀𑆪𑆳𑆱𑆥𑇀𑆫𑆪𑆳𑆱𑆾 𑆤 𑆖  𑇅
𑆠𑆠𑇀𑆑𑆴𑆁 𑆤𑆳𑆩 𑆱𑆶𑆤𑆴𑆯𑇀𑆖𑆴𑆠𑆁 𑆮𑆢 𑆥𑆫𑆁 𑆱𑆠𑇀𑆪𑆁 𑆖 𑆠𑆖𑇀𑆗𑇀𑆫𑆷𑆪𑆠𑆳𑆁
𑆤 𑆠𑇀𑆪𑆳𑆓𑆵 𑆤 𑆥𑆫𑆴𑆓𑇀𑆫𑆲𑆵 𑆨𑆘 𑆱𑆶𑆒𑆁 𑆱𑆫𑇀𑆮𑆁 𑆪𑆡𑆳𑆮𑆱𑇀𑆡𑆴𑆠𑆂 𑇆𑇑𑇆

संक्रामो ऽत्र न भावना न च कथा युक्तिर्न चर्चा न च
ध्यानं वा न च धारणा न च जपाभ्यासप्रयासो न च  ।
तत्किं नाम सुनिश्चितं वद परं सत्यं च तच्छ्रूयतां
न त्यागी न परिग्रही भज सुखं सर्वं यथावस्थितः ॥१॥

Saṃkrāmo 'tra na bhāvanā na ca kathā yuktirna carcā na ca
dhyānaṃ vā na ca dhāraṇā na ca japābhyāsaprayāso na ca  |
Tatkiṃ nāma suniścitaṃ vada paraṃ satyaṃ ca tacchrūyatāṃ
na tyāgī na parigrahī bhaja sukhaṃ sarvaṃ yathāvasthitaḥ || 1 ||

Here --i.e. in this Doctrine of Abhinavagupta, he teaches about the level of Anuttara that he calls ’anupāya’ or ’no means of realization’-- (atra), there is no (na) progress (saṃkrāmaḥ), no (na) contemplation (bhāvanā), no (na) explanation (kathā), no reasoning (yuktiḥ), no (na) songs (about secret teachings) (carcā), no (na) meditation (dhyānam), but (vā) (there is) no (na) concentration (either) (dhāraṇā), and (ca…ca…ca…ca…ca) (there is) no (na) trouble of the practice of japa or repetition (japa-abhyāsa-prayāsaḥ). So, tell (me) (vada) what (kim…nāma) is that (tat) Supreme (param) Truth (satyam) (that is) well determined or quite certain (by means of all these) (suniścitam)? Or (ca) hear (śrūyatām) That (from me instead) (tat): do not (na) reject anything (tyāgī), (but) do not (na) accepts anything (parigrahī). You should Enjoy (bhaja) everything (sarvam) with ease (sukham) as it is (yathāvasthitaḥ). || 1 ||

𑆱𑆁𑆱𑆳𑆫𑆾 𑇁𑆱𑇀𑆠𑆴 𑆤 𑆠𑆠𑇀𑆠𑇀𑆮𑆠𑆱𑇀𑆠𑆤𑆶𑆨𑆸𑆠𑆳𑆁 𑆧𑆤𑇀𑆣𑆱𑇀𑆪 𑆮𑆳𑆫𑇀𑆠𑆽𑆮 𑆑𑆳
𑆧𑆤𑇀𑆣𑆾 𑆪𑆱𑇀𑆪 𑆤 𑆘𑆳𑆠𑆶 𑆠𑆱𑇀𑆪 𑆮𑆴𑆠𑆡𑆳 𑆩𑆶𑆑𑇀𑆠𑆱𑇀𑆪 𑆩𑆶𑆑𑇀𑆠𑆴𑆑𑇀𑆫𑆴𑆪𑆳  𑇅
𑆩𑆴𑆡𑇀𑆪𑆳𑆩𑆾𑆲𑆑𑆸𑆢𑆼𑆰𑆫𑆘𑇀𑆘𑆶𑆨𑆶𑆘𑆓𑆯𑇀𑆗𑆳𑆪𑆳𑆥𑆴𑆯𑆳𑆖𑆨𑇀𑆫𑆩𑆾
𑆩𑆳 𑆑𑆴𑆚𑇀𑆖𑆴𑆠𑇀𑆠𑇀𑆪𑆘 𑆩𑆳 𑆓𑆸𑆲𑆳𑆟 𑆮𑆴𑆲𑆫𑆱𑇀𑆮 𑆱𑇀𑆡𑆾 𑆪𑆡𑆳𑆮𑆱𑇀𑆡𑆴𑆠𑆂 𑇆𑇒𑇆

संसारो ऽस्ति न तत्त्वतस्तनुभृतां बन्धस्य वार्तैव का
बन्धो यस्य न जातु तस्य वितथा मुक्तस्य मुक्तिक्रिया  ।
मिथ्यामोहकृदेषरज्जुभुजगश्छायापिशाचभ्रमो
मा किञ्चित्त्यज मा गृहाण विहरस्व स्थो यथावस्थितः ॥२॥

Saṃsāro 'sti na tattvatastanubhṛtāṃ bandhasya vārtaiva kā
bandho yasya na jātu tasya vitathā muktasya muktikriyā  |
Mithyāmohakṛdeṣarajjubhujagaśchāyāpiśācabhramo
mā kiñcittyaja mā gṛhāṇa viharasva stho yathāvasthitaḥ || 2 ||

In reality (tattvataḥ), saṃsāra (saṃsāraḥ) does not (na) exist (asti), so (vā) what (kā) is really (eva) the calamity (ārtā) of bondage (bandhasya) in embodied beings (tanu-bhṛtām)? Bondage (bandhaḥ) has never (existed) (na…jātu) for someone (tasya) who (yasya) is Liberated (muktasya), and knows that (any) effort to attain Liberation  (mukti-kriyā) is futile (vitathā), (as it is) created by false delusion (mithyā-moha-kṛt). (It is like) confusing a moving rope with a snake (or) a shadow with a demon (eṣa-rajju-bhujagaḥ…chāyā-piśāca-bhramaḥ). Do not (mā) reject (tyaja) anything (kiñcit), do not (mā) accept (anything) (gṛhāṇa). Remain (sthaḥ) as you are (yathāvasthitaḥ), and move (freely) (viharasva).  || 2 ||

𑆥𑆷𑆘𑆳𑆥𑆷𑆘𑆑𑆥𑆷𑆘𑇀𑆪𑆨𑆼𑆢𑆱𑆫𑆟𑆴𑆂 𑆑𑆼𑆪𑆁 𑆑𑆡𑆳𑆤𑆶𑆠𑇀𑆠𑆫𑆼
𑆱𑆁𑆑𑇀𑆫𑆳𑆩𑆂 𑆑𑆴𑆬 𑆑𑆱𑇀𑆪 𑆑𑆼𑆤 𑆮𑆴𑆢𑆣𑆼 𑆑𑆾 𑆮𑆳 𑆥𑇀𑆫𑆮𑆼𑆯𑆑𑇀𑆫𑆩𑆂  𑇅
𑆩𑆳𑆪𑆼𑆪𑆁 𑆤 𑆖𑆴𑆢𑆢𑇀𑆮𑆪𑆳𑆠𑇀𑆥𑆫𑆠𑆪𑆳 𑆨𑆴𑆤𑇀𑆤𑆳𑆥𑇀𑆪𑆲𑆾 𑆮𑆫𑇀𑆠𑆠𑆼
𑆱𑆫𑇀𑆮𑆁 𑆱𑇀𑆮𑆳𑆤𑆶𑆨𑆮𑆱𑇀𑆮𑆨𑆳𑆮𑆮𑆴𑆩𑆬𑆁 𑆖𑆴𑆤𑇀𑆠𑆳𑆁 𑆮𑆸𑆡𑆳 𑆩𑆳 𑆑𑆸𑆡𑆳𑆂 𑇆𑇓𑇆

पूजापूजकपूज्यभेदसरणिः केयं कथानुत्तरे
संक्रामः किल कस्य केन विदधे को वा प्रवेशक्रमः  ।
मायेयं न चिदद्वयात्परतया भिन्नाप्यहो वर्तते
सर्वं स्वानुभवस्वभावविमलं चिन्तां वृथा मा कृथाः ॥३॥

Pūjāpūjakapūjyabhedasaraṇiḥ keyaṃ kathānuttare
saṃkrāmaḥ kila kasya kena vidadhe ko vā praveśakramaḥ  |
Māyeyaṃ na cidadvayātparatayā bhinnāpyaho vartate
sarvaṃ svānubhavasvabhāvavimalaṃ cintāṃ vṛthā mā kṛthāḥ || 3 ||

In the (Supreme State of) Anuttara (anuttare), what (kā) is (the value of) this (iyam) ’kathā’ or ’speech’ (kathā) about the difference between ’worship’, ’worshipper’ and ’the object of worship’ (pūjā-pūjaka-pūjya-bheda-saraṇiḥ)? To whom (kasya) (, and) by whom (kena) (would such) a progress (saṃkrāmaḥ…kila) have been operated (vidadhe)? Or (vā), what (kaḥ) is the ’process of immersion’ (at all) (praveśa-kramaḥ)? Though (api) (it seems to be) different (bhinnā), (but) in the highest sense (paratayā), this (iyam) illusion (māyā) is not (na) (different) from the Non-duality of Consciousness (cit-advayāt). Ah (aho)! Everything (sarvam) is (vartate) pure in one’s Essential Nature that emerges as the perception of the Self (sva-anubhava-svabhāva-vimalam). Do not (mā) think (cintām…kṛthāḥ) uselessly (vṛthā).  || 3 ||

𑆄𑆤𑆤𑇀𑆢𑆾𑇁𑆠𑇀𑆫 𑆤 𑆮𑆴𑆠𑇀𑆠𑆩𑆢𑇀𑆪𑆩𑆢𑆮𑆤𑇀𑆤𑆽𑆮𑆳𑆕𑇀𑆓𑆤𑆳𑆱𑆕𑇀𑆓𑆮𑆠𑇀
𑆢𑆵𑆥𑆳𑆫𑇀𑆑𑆼𑆤𑇀𑆢𑆶𑆑𑆸𑆠𑆥𑇀𑆫𑆨𑆳𑆥𑇀𑆫𑆑𑆫𑆮𑆤𑇀𑆤𑆽𑆮 𑆥𑇀𑆫𑆑𑆳𑆯𑆾𑆢𑆪𑆂  𑇅
𑆲𑆫𑇀𑆰𑆂 𑆱𑆁𑆨𑆸𑆠𑆨𑆼𑆢𑆩𑆶𑆑𑇀𑆠𑆴𑆱𑆶𑆒𑆨𑆷𑆫𑇀𑆨𑆳𑆫𑆳𑆮𑆠𑆳𑆫𑆾𑆥𑆩𑆂
𑆱𑆫𑇀𑆮𑆳𑆢𑇀𑆮𑆽𑆠𑆥𑆢𑆱𑇀𑆪 𑆮𑆴𑆱𑇀𑆩𑆸𑆠𑆤𑆴𑆣𑆼𑆂 𑆥𑇀𑆫𑆳𑆥𑇀𑆠𑆴𑆂 𑆥𑇀𑆫𑆑𑆳𑆯𑆾𑆢𑆪𑆂 𑇆𑇔𑇆

आनन्दोऽत्र न वित्तमद्यमदवन्नैवाङ्गनासङ्गवत्
दीपार्केन्दुकृतप्रभाप्रकरवन्नैव प्रकाशोदयः  ।
हर्षः संभृतभेदमुक्तिसुखभूर्भारावतारोपमः
सर्वाद्वैतपदस्य विस्मृतनिधेः प्राप्तिः प्रकाशोदयः ॥४॥

Ānando'tra na vittamadyamadavannaivāṅganāsaṅgavat
dīpārkendukṛtaprabhāprakaravannaiva prakāśodayaḥ  |
Harṣaḥ saṃbhṛtabhedamuktisukhabhūrbhārāvatāropamaḥ
sarvādvaitapadasya vismṛtanidheḥ prāptiḥ prakāśodayaḥ || 4 ||

’Ānanda’ or ’Bliss’ (ānandaḥ) here (atra) is not (na) like the pleasure of getting drunk on wine or possessing wealth (vitta-madya-mada-vat), but also not (na…eva) like the pleasure of sexual intercourse (aṅganā-saṅgavat). (And) ’Prakāśodayaḥ’ or ’the Emergence of Light’ (prakāśa-udayaḥ) is not at all (na…eva) like the (rising of the) multitude of rays created by a lamp, by the Sun (or) by the Moon (dīpa-arka-indu-kṛta-prabhā-prakaravat). Happiness --i.e. Bliss-- (here) (harṣaḥ) rises from the ’Joy of being Liberated from created duality or differentiation’ (saṃbhṛta-bheda-mukti-sukha-bhūḥ) (that is) like ’getting rid of a weight (on one’s back) (bhāra-avatāra-upamaḥ). (Hence,) ’the Emergence of Light’ (prakāśa-udayaḥ) is ’to recover (prāptiḥ) the forgotten Treasure (vismṛta-nidheḥ) of the State of Perfect Non-duality’ (sarva-advaita-padasya).  || 4 ||

𑆫𑆳𑆓𑆢𑇀𑆮𑆼𑆰𑆱𑆶𑆒𑆳𑆱𑆶𑆒𑆾𑆢𑆪𑆬𑆪𑆳𑆲𑆕𑇀𑆑𑆳𑆫𑆢𑆽𑆤𑇀𑆪𑆳𑆢𑆪𑆾
𑆪𑆼 𑆨𑆳𑆮𑆳𑆂 𑆥𑇀𑆫𑆮𑆴𑆨𑆳𑆤𑇀𑆠𑆴 𑆮𑆴𑆯𑇀𑆮𑆮𑆥𑆶𑆰𑆾 𑆨𑆴𑆤𑇀𑆤𑆱𑇀𑆮𑆨𑆳𑆮𑆳 𑆤 𑆠𑆼  𑇅
𑆮𑇀𑆪𑆑𑇀𑆠𑆴𑆁 𑆥𑆯𑇀𑆪𑆱𑆴 𑆪𑆱𑇀𑆪 𑆪𑆱𑇀𑆪 𑆱𑆲𑆱𑆳 𑆠𑆠𑇀𑆠𑆠𑇀𑆠𑆢𑆼𑆑𑆳𑆠𑇀𑆩𑆠𑆳
𑆱𑆁𑆮𑆴𑆢𑇀𑆫𑆷𑆥𑆩𑆮𑆼𑆑𑇀𑆰𑇀𑆪 𑆑𑆴𑆁 𑆤 𑆫𑆩𑆱𑆼 𑆠𑆢𑇀𑆨𑆳𑆮𑆤𑆳 𑆤𑆴𑆫𑇀𑆨𑆫𑆂 𑇆𑇕𑇆

रागद्वेषसुखासुखोदयलयाहङ्कारदैन्यादयो
ये भावाः प्रविभान्ति विश्ववपुषो भिन्नस्वभावा न ते  ।
व्यक्तिं पश्यसि यस्य यस्य सहसा तत्तत्तदेकात्मता
संविद्रूपमवेक्ष्य किं न रमसे तद्भावना निर्भरः ॥५॥

Rāgadveṣasukhāsukhodayalayāhaṅkāradainyādayo
ye bhāvāḥ pravibhānti viśvavapuṣo bhinnasvabhāvā na te  |
Vyaktiṃ paśyasi yasya yasya sahasā tattattadekātmatā
saṃvidrūpamavekṣya kiṃ na ramase tadbhāvanā nirbharaḥ || 5 ||

Things (te…bhāvāḥ) like love and hatred, pleasure and pain, ascending and descending, confidence and depression, etc. (rāga-dveṣa-sukha-asukha-udaya-laya-ahaṅkāra-dainya-ādayaḥ), which (ye) shine (pravibhānti) as the form of the world (viśva-vapuṣaḥ), are essentially not different (from each other) (bhinna-svabhāvāḥ…na). After observing (avekṣya) the Nature of Consciousness (saṃvit-rūpam), whenever (yasya…yasya) you see (paśyasi) a visible appearance (vyaktim), that (tat) immediately (sahasā) becomes one with Consciousness (tat-tat-eka-ātmatā). (Thus), why don’t (kim…na) you Rejoice (ramase) (simply while you are) Full of the Awareness of That --i.e. of the Nature of Consciousness-- (tat-bhāvanā-nirbharaḥ)? || 5 ||

𑆥𑆷𑆫𑇀𑆮𑆳𑆨𑆳𑆮𑆨𑆮𑆑𑇀𑆫𑆴𑆪𑆳 𑆲𑆴 𑆱𑆲𑆱𑆳 𑆨𑆳𑆮𑆳𑆂 𑆱𑆢𑆳𑆱𑇀𑆩𑆴𑆤𑇀 𑆨𑆮𑆼
𑆩𑆣𑇀𑆪𑆳𑆑𑆳𑆫𑆮𑆴𑆑𑆳𑆫𑆱𑆕𑇀𑆑𑆫𑆮𑆠𑆳𑆁 𑆠𑆼𑆰𑆳𑆁 𑆑𑆶𑆠𑆂 𑆱𑆠𑇀𑆪𑆠𑆳  𑇅
𑆤𑆴𑆂𑆱𑆠𑇀𑆪𑆼 𑆖𑆥𑆬𑆼 𑆥𑇀𑆫𑆥𑆚𑇀𑆖𑆤𑆴𑆖𑆪𑆼 𑆱𑇀𑆮𑆥𑇀𑆤𑆨𑇀𑆫𑆩𑆼 𑆥𑆼𑆯𑆬𑆼
𑆯𑆕𑇀𑆑𑆳𑆠𑆕𑇀𑆑𑆑𑆬𑆕𑇀𑆑𑆪𑆶𑆑𑇀𑆠𑆴𑆑𑆬𑆤𑆳𑆠𑆵𑆠𑆂 𑆥𑇀𑆫𑆧𑆶𑆢𑇀𑆣𑆾 𑆨𑆮 𑇆𑇖𑇆

पूर्वाभावभवक्रिया हि सहसा भावाः सदास्मिन् भवे
मध्याकारविकारसङ्करवतां तेषां कुतः सत्यता  ।
निःसत्ये चपले प्रपञ्चनिचये स्वप्नभ्रमे पेशले
शङ्कातङ्ककलङ्कयुक्तिकलनातीतः प्रबुद्धो भव ॥६॥

Pūrvābhāvabhavakriyā hi sahasā bhāvāḥ sadāsmin bhave
madhyākāravikārasaṅkaravatāṃ teṣāṃ kutaḥ satyatā  |
Niḥsatye capale prapañcanicaye svapnabhrame peśale
śaṅkātaṅkakalaṅkayuktikalanātītaḥ prabuddho bhava || 6 ||

The activity of the world never existed before (pūrva-abhāva-bhava-kriyā…hi). The things (bhāvāḥ) of the world always (sadā) exist in this (asmin) existence (, and not in another,) (bhave) without any successive (process of creation) (sahasā). In the false (niḥsatye) (and) momentary (capale) collection (of the things of the world which) --i.e. such a collection-- (prapañca-nicaye) is artificial (peśale) (like) the illusion of a dream (svapna-bhrame), where (kutaḥ) is the Reality (satyatā) of those (things that are) (teṣām) like mixes of alterations of intermediate actions --i.e. where is the Reality of the ideas coming from thinking? The implicit answer is: only in the Present-- (madhya-akāra-vikāra-saṅkaravatām). (So,) Wake up (prabuddhaḥ…bhava) (and reside) beyond (that which) impels (your) connection with defect --i.e. spiritual illusion-- caused by the pain of doubts (śaṅka-ātaṅka-kalaṅka-yukti-kalanā-atītaḥ).  || 6 ||

𑆨𑆳𑆮𑆳𑆤𑆳𑆁 𑆤 𑆱𑆩𑆶𑆢𑇀𑆨𑆮𑆾 𑇁𑆱𑇀𑆠𑆴 𑆱𑆲𑆘𑆱𑇀𑆠𑇀𑆮𑆢𑇀𑆨𑆳𑆮𑆴𑆠𑆳 𑆨𑆳𑆤𑇀𑆠𑇀𑆪𑆩𑆵
𑆤𑆴𑆂𑆱𑆠𑇀𑆪𑆳 𑆃𑆥𑆴 𑆱𑆠𑇀𑆪𑆠𑆳𑆩𑆤𑆶𑆨𑆮𑆨𑇀𑆫𑆳𑆤𑇀𑆠𑇀𑆪𑆳 𑆨𑆘𑆤𑇀𑆠𑆴 𑆑𑇀𑆰𑆟𑆩𑇀  𑇅
𑆠𑇀𑆮𑆠𑇀𑆱𑆕𑇀𑆑𑆬𑇀𑆥𑆘 𑆍𑆰 𑆮𑆴𑆯𑇀𑆮𑆩𑆲𑆴𑆩𑆳 𑆤𑆳𑆱𑇀𑆠𑇀𑆪𑆱𑇀𑆪 𑆘𑆤𑇀𑆩𑆳𑆤𑇀𑆪𑆠𑆂
𑆠𑆱𑇀𑆩𑆳𑆠𑇀𑆠𑇀𑆮𑆁 𑆮𑆴𑆨𑆮𑆼𑆤 𑆨𑆳𑆱𑆴 𑆨𑆶𑆮𑆤𑆼𑆰𑇀𑆮𑆼𑆑𑆳𑆥𑇀𑆪𑆤𑆼𑆑𑆳𑆠𑇀𑆩𑆑𑆂 𑇆𑇗𑇆

भावानां न समुद्भवो ऽस्ति सहजस्त्वद्भाविता भान्त्यमी
निःसत्या अपि सत्यतामनुभवभ्रान्त्या भजन्ति क्षणम्  ।
त्वत्सङ्कल्पज एष विश्वमहिमा नास्त्यस्य जन्मान्यतः
तस्मात्त्वं विभवेन भासि भुवनेष्वेकाप्यनेकात्मकः ॥७॥

Bhāvānāṃ na samudbhavo 'sti sahajastvadbhāvitā bhāntyamī
niḥsatyā api satyatāmanubhavabhrāntyā bhajanti kṣaṇam  |
Tvatsaṅkalpaja eṣa viśvamahimā nāstyasya janmānyataḥ
tasmāttvaṃ vibhavena bhāsi bhuvaneṣvekāpyanekātmakaḥ || 7 ||

There is no (na...asti) innate or original (sahajaḥ) existence (samudbhavaḥ) of things (bhāvānām). They (amī) appear (bhānti) (only because) you create them (in your mind) (tvat-bhāvitāḥ). Though (api) (they) are not real --i.e. they have no separate existence-- (niḥsatyāḥ), (they) obtain (bhajanti) (apparently separate) existence (satyatām) in the moment (kṣaṇam) of illusory perception (anubhava-bhrāntyā). This (eṣaḥ) ’greatness of the world’ (viśva-mahimā) is born of your imagination (tvat-saṅkalpajaḥ), (and) it (asya) has no (na…asti) other source (janma-anyataḥ). Therefore (tasmāt), (because) you (tvam) (appear as)many beings and things’ while you are One (eka-api-aneka-ātmakaḥ), (only you) shine (bhāsi) (with your) Power (vibhavena) in (all) the worlds --i.e. wakefulness, dreaming, etc.-- (bhuvaneṣu).  || 7 ||

𑆪𑆠𑇀𑆱𑆠𑇀𑆪𑆁 𑆪𑆢𑆱𑆠𑇀𑆪𑆩𑆬𑇀𑆥𑆧𑆲𑆶𑆬𑆁 𑆤𑆴𑆠𑇀𑆪𑆁 𑆤 𑆤𑆴𑆠𑇀𑆪𑆁 𑆖 𑆪𑆠𑇀
𑆪𑆤𑇀𑆩𑆳𑆪𑆳𑆩𑆬𑆴𑆤𑆁 𑆪𑆢𑆳𑆠𑇀𑆩𑆮𑆴𑆩𑆬𑆁 𑆖𑆴𑆢𑇀𑆢𑆫𑇀𑆥𑆟𑆼 𑆫𑆳𑆘𑆠𑆼  𑇅
𑆠𑆠𑇀𑆱𑆫𑇀𑆮𑆁 𑆱𑇀𑆮𑆮𑆴𑆩𑆫𑇀𑆯𑆱𑆁𑆮𑆴𑆢𑆶𑆢𑆪𑆳𑆢𑇀𑆫𑆷𑆥𑆥𑇀𑆫𑆑𑆳𑆯𑆳𑆠𑇀𑆩𑆑𑆁
𑆘𑇀𑆚𑆳𑆠𑇀𑆮𑆳 𑆱𑇀𑆮𑆳𑆤𑆶𑆨𑆮𑆳𑆣𑆴𑆫𑆷𑆞𑆩𑆲𑆴𑆩𑆳 𑆮𑆴𑆯𑇀𑆮𑆼𑆯𑇀𑆮𑆫𑆠𑇀𑆮𑆁 𑆨𑆘 𑇆𑇘𑇆

यत्सत्यं यदसत्यमल्पबहुलं नित्यं न नित्यं च यत्
यन्मायामलिनं यदात्मविमलं चिद्दर्पणे राजते  ।
तत्सर्वं स्वविमर्शसंविदुदयाद्रूपप्रकाशात्मकं
ज्ञात्वा स्वानुभवाधिरूढमहिमा विश्वेश्वरत्वं भज ॥८॥

Yatsatyaṃ yadasatyamalpabahulaṃ nityaṃ na nityaṃ ca yat
yanmāyāmalinaṃ yadātmavimalaṃ ciddarpaṇe rājate  |
Tatsarvaṃ svavimarśasaṃvidudayādrūpaprakāśātmakaṃ
jñātvā svānubhavādhirūḍhamahimā viśveśvaratvaṃ bhaja || 8 ||

(That) which (yat) is real (satyam), (that) which (yat…yat…yat) is unreal (asatyam), little or large (alpa-bahulam), eternal (nityam) or (ca) transient (na…nityam), illusory (māyā-malinam) (or) pure like one’s Self (ātmā-vimalam)...(all these opposites) shine (rājate) in the Mirror of Consciousness (cit-darpaṇe). Having understood (jñātvā) that (tat) the world (sarvam) is the illumination of (those) forms (rūpa-prakāśa-ātmakam) which (yat) emerge from your own Consciousness (sva-vimarśa-saṃvit-udayāt), you should enjoy (bhaja) the State of the Lord of the Universe (that is) the Greatness of ’being established in your own Experience (of Universal Consciousness) (sva-anubhava-adhirūḍha-mahimā-viśva-īśvara-tvam).  || 8 ||

𑇆𑆅𑆠𑆴 𑆯𑇀𑆫𑆵𑆩𑆢𑆳𑆖𑆳𑆫𑇀𑆪𑆳𑆨𑆴𑆤𑆮𑆓𑆶𑆥𑇀𑆠𑆥𑆳𑆢𑆮𑆴𑆫𑆖𑆴𑆠𑆳𑆤𑆶𑆠𑇀𑆠𑆫𑆳𑆰𑇀𑆛𑆴𑆑𑆳 𑆱𑆩𑆳𑆥𑇀𑆠𑆳𑇆

॥इति श्रीमदाचार्याभिनवगुप्तपादविरचितानुत्तराष्टिका समाप्ता॥

 || Iti śrīmadācāryābhinavaguptapādaviracitānuttarāṣṭikā samāptā ||

This (iti) ‘Anuttarāṣṭikā’ or ‘Eight verses about the Absolute’, written by the most Venerable Ācārya Abhinavaguptaḥ (śrīmat-ācārya-abhinavagupta-pāda-viracitā), is complete (samāptā). ||

Sanskrit source:

Göttingen Register of Electronic Texts in Indian Languages

Transliteration: Dott. Marino Faliero, July 1998

loading...